Livets realitet!

Fick den här av våran lärare igår..


En histora berättar om två vänner som gick i en öken. Vid ett tillfälle under turen började de att bråka och den ena gav den andra en snyting. Ha kände sig sårad, men utan att säga något skran han i sanden.

"IDAG GAV MIN BÄSTA VÄN MIG EN SNYTING"

De fortsatte att vandra tills de hittade en oas där de bestämde sig för att ta ett bad. Den vän som hade fått en snyting, höll på att drunkna, men blev räddad av den andra vännen. När han hade hämtat sig, graverade han på en sten:

"IDAG RÄDDADE MIN BÄSTA VÄN MITT LIV"

Vännen som hade gett sin bästa vän en snyting och räddat hans liv, frågade: När jag slog dig skrev du i sanden och nu graverar du i en sten. Varför?

Den andre mannen svarade: När någon gör oss illa, bör vi skriva det i sanden, där förlåtelsens vindar kan sudda bort det. Men när någon gör något gott för oss, bör vi gravera det i en sten, så ingen kan sudda ut det.

LÄR DIG ATT SKRIVA DINA "SÅR" I SANDEN OCH GRAVERA DIN "LYCKA" I STEN.

Det tar en minut att möta en speciell människa. En timme att värdesätta personen. En dag att älska personen, men ett helt liv att glömma den.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0