xantes

Låg nyss i badet å tänkte fan vad mycket som har hänt det senaste året! Med dessa hormoner är de inte konstigt att humöret åker upp å ner!

 

För ett år sen pluggade jag heltid i Sthlm, åkte tåget från Eskilstuna vid 7 å tog tåget hem tidigast vid 5.. Va hemifrån måndag - fredag typ 12 timmar varje dag! Fanns inte mycket tid till annat än plugget på vardagarna! På helgerna festade vi och jag pluggade, vissa helger hade jag skola å va tvungen å ta mig till Sthlm då också! Men jag klarade de å slutade till sommaren med allt godkänt! vi tog då en välbehövlig semester till Grekland! När vi kom hem därifrån väntade det jobb nästan hela sommaren.. Hade ett par veckors semester innan skolan drog igång igen å jag pluggade mer än halvtid å jobbade mer än halvtid! Hade inte mycket till fritid då heller!

Fönns jag i slutet av november blir sjukskriven heltid å jag får plötsligt hur mycket fritid om helst! Fast hade lite kvar i skolan å göra så de fanns ju nått å hitta på på dagarna! Men nu i slutet går jag bara å väntar på att nått ska hända å kroppen orkar inte göra mycket utan att jag får ont! Längtan efter att krabaten ska komma ut är stor å att få tillbaka min kropp som alltid orkade göra allt! Läntar efter endorfin kicken man får efter att spelat innebandy i 2 timmar, eller efter en fotbollsmatch! Men inom 1 månad har vi henne äntligen hos oss så bara att kämpa vidare! Hade hoppats på att ha Robin lite mer hemma på eftermiddagar/kvällar än vad han är, men självklart ska han göra de han tycker är kul! Hoppas jag kan vara mer stöttande för honom när hon har kommit å de blir lättare för mig å göra saker än å mest sitta hemma å vänta!

Men jag har riktigt tur som har hittat en sånn underbar sambo som jag har, han är det bästa som finns å kommer bli en superbra pappa! Har sagt de förut å säger de igen, han är bäst!:)

 

Nu ska jag åka å hämta Robin så vi hinner handla å laga nån mat innan han ska på match ikväll!